|
Comment on this article |
View comments |
Email this Feature
|
|
News :: Klass : Mariginaliserade grupper |
|
La Florida – En historia bland kaffebuskar och drömmar som möter verkligheten i Guatemala |
Current rating: 1 |
by Johan Högberg
Email: johanhogberg (nospam) sverige.nu (verified) |
17 Jul 2007
|
|
Lantgodset La Florida ligger en knapp timme från staden Colomba i midjan av distriktet Quetzaltenango, västra Guatemala. Mitt emellan berg och hav erbjuder områdets sluttningar och tempererade klimat utmärkta förutsättningar för odling av kaffe och detta är minst sagt ingen hemlighet. Colomba hyser hundratals kaffeplantager. I alla riktningar skymtar kaffebusken med dess grönblanka blad i ordnade rader. La Florida är ett bland många, men medan de flesta av grannplantagerna präglas av ett centrerat ägarskap leds La Florida av bönderna själva. Det är emellertid ingen dans på rosor och kampen har varit lång. Johan Högberg, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala, går tillbaka och nystar i trådarna. |
Historien om Comunidad Agraria La Florida börjar redan i mitten på åttiotalet. Guatemala befinner sig i ett brutalt inbördeskrig och situationen för landets småbönder är kantad av förtryck och motgångar. Arbetsförhållandena på de stora privata kaffeplantagerna är hårda med låga eller ofta helt uteblivna löner. Arbetare som försöker organisera sig svartlistas eller anklagas för samröre med gerillagrupper, en livsfarlig dom under den här tiden.
Under dessa förutsättningar växer dock jordbrukarorganisationen SCIDECO (Föreningen för Colombas Utveckling) fram, dess främsta avseende att samla småbönderna till en gemensam kamp om tillgång till egen mark. Det är ingen lätt uppgift organisationen åtar sig och åren går utan att arbetet bär frukt. Fredsavtalen sluts 1996 med vackra löften om fokus på mänskliga rättigheter och ursprungsfolkens situation men få av orden flödar ut i verkliga handlingar. SCIDECO inser att mer drastiska metoder är nödvändiga fär att skapa rörelse i de politiska korridorerna.
Objektet för organisationens nya strategi blir lantgodset La Florida, ett kaffeplantage som, efter att nittiotalets kaffekris tvingat dess ägare på knäna, gått till banken och stått obrukad i sju år. SCIDECO genomför en ockupation och ett tjugotal familjer bosätter sig på marken.
Under den här tiden stärks också organisationen med nya medlemmar. Dessa kommer främst från ett område i granndistriktet San Marcos där förhållandena blivit alltmer kritiska på grund av den tilltagande jordskredsrisken. Med en ökad medlemsskara hoppas SCIDECO kunna förbättra sin position i förhandlingarna om marken. Ett samarbete påbörjas för att gynna båda parter. Under tiden köpdebatten fortskrider turas familjerna från San Marcos om att stötta ockupanterna, som lever under knappa förhållanden, med mat och extra arbetskraft.
Efter dryga två års kamp på godset och ihärdiga rundor kring diskussionsborden lyckas SCIDECO till slut få igenom ett avtal med regeringen och banken som har La Florida i sin ägo. I april 2005 köper SCIDECO La Florida med hjälp av ett statligt lån på 6 miljoner kronor - en ansenlig summa för en bondeorganisation i Guatemala. Regeringen uttrycker sitt stöd för projektet, utlovar insatser för att förbättra allmänhälsan och utbildningsmöjligheterna för de nya markägarna. Virgilio Pérez, ledare för SCIDECO, poängterar att köpet inte är det slutgiltiga målet utan snarare startskottet på vägen mot utveckling. Det är nu det börjar.
La Florida blir snabbt ett tillflyttningsområde och bosättarna uppgår snart till nittiotalet familjer. Var och en av dessa tilldelas en halv hektar mark för eget bruk, mark som många avsätter för odling av majs, bönor samt enstaka bananplantor och andra fruktträd. Merparten av marken avsätts emellertid för kollektivt arbete där organiskt kaffe ska utgöra den huvudsakliga grödan och inkomstkällan. Plantaget rensas upp för odling på både gamla och nya plantor, gemensamma tider under vilka varje medlem avses arbeta bestäms. Optimismen är stor. ”Denna historiska händelse visar att det går att lösa problemen i Guatemala genom en klar och tydlig dialog”, säger Juan Tuyuc, representant för lantbrukaralliansen Plataforma Agraria.
Nu, två år efter köpet, har dock melodin fått en dovare ton. Det visar sig att en illavarslande dispyt blossat upp där en stor grupp, främst medlemmar från San Marcos, har brutit sig ur SCIDECO för att bilda en egen organisation, ACAFLOR (Föreningen Comunitaria Agraria La Florida). Den stora stötestenen är fördelningen av mark mellan medlemsfamiljerna. Medan medlemmarna i SCIDECO vill förvalta den kollektivt, vill ACAFLOR fördela den på de enskilda medlemmarna.
”När vi köpte marken var överenskommelsen att den skulle brukas kollektivt genom SCIDECO men det vägrar den andra gruppen göra.” säger Rosaura Perez från SCIDECO. ”Vi har ju dessutom ett lån vi måste betala men det vill de inte kännas vid längre. De vägrar samarbeta och ställer till stora problem för oss. Vi som kämpade så hårt för den här marken.” Hon berättar hur ACAFLOR skördat en stor del av det kommunala kaffeplantaget och dessutom använt sig av bekämpningsmedel på marken. ”Nu dröjer det flera år innan vi blir godkända för ekologisk odling igen”, suckar hon.
Faustino Pérez från ACAFLOR ser dock historien från ett annat håll. ”Vi blev inbjudna till La Florida”, förklarar han för mig. ”För att regeringen skulle gå med på köpet krävdes 231 familjer i organisationen och det var långt ifrån det medlemsantal som SCIDECO kunde uppbringa. Vi i San Marcos befann oss i en nödsituation och och såg La Florida som en hoppfull utväg. Vi anslöt oss till organisationen och hjälptes åt att stötta familjerna som bodde här under ockupationen.”
Men varför nu denna oenighet? Köpdokumenten poängterar i klartext att La Florida tillhör SCIDECO och inte enskilda medlemmar. Organisationen har ju dessutom en skuld till följd av köpet.
”Vi är medvetna om dessa förhållanden och vi är medvetna om att vi har ett lån att betala”, säger Faustino. ”Därför har vi föreslagit att marken ska delas upp mellan ACAFLOR och SCIDECO så att vi kan bruka den på det sätt som passar oss bäst. När vi arbetade för kollektivet hade vi små möjligheter att odla för eget bruk. Vi hade ingen egen inkomst, inga resurser att köpa mat för och många blev sjuka. Vi försökte få igenom ett förslag där arbetet skulle ske mer individuellt och mindre för kollektivet men det gick inte SCIDECO med på. När vi sedan upptäckte att det knappt fanns några pengar på kooperativets konto tappade vi tålamodet. Vad har vi då jobbat för? Vi var helt enkelt tvungna att ta saken i egna händer, därför skördade vi en del av kaffeplantaget.”
SCIDECO beskylls för förskingring av pengar och diskriminering av personerna från San Marcos, men pekar å sin sida på överenskommelsen i köpkontraktet och håller fast vid den kollektiva idén. Konflikten eskalerar snabbt och i slutet av juli 2006, drygt ett år efter köpet, lämnar ledamöterna från San Marcos kooperativets styrelse och bildar ACAFLOR. Ytterligare lite senare tas också deras barn ur den gemensamma skolan. En cirkus av förhandlingar och spe påbörjas mellan grupperna. Stämningen är spänd och både hot och våld kommer till daga.
Guatemalas inrikesministerium gör ett besök på La Florida i december 2006 och konstaterar att av de 231 familjer som enligt köpdokumenten borde befinna sig på platsen så finns inte ens det halva antalet. 26 familjer stödjer SCIDECO medan 61 familjer är i opposition. Tolv familjer bor på området men finns inte med i den ursprungliga namnlistan, fem sympatiserar med SCIDECO och sju med ACAFLOR. Så, var börjar egentligen rätt och fel i den här härvan?
Människorna på La Florida har en förmån i att de har mark i eget namn men kan de påstå att de äger den? Först och främst lurar ett stort banklån i bakgrunden. Hur ska det kunna betalas? Med vilka intäkter? Kaffepriserna är pressade, stödet från statligt håll knappt. De löften som regeringen utlovade i samband med markköpet har inte infriats, här finns ingen sjukvårdspersonal och skolan drivs fortfarande utan statlig hjälp.
Är det rimligt att förvänta sig att bönderna på La Florida, av vilka de flesta lever under fattigdomsgränsen, ska nöja sig med den lilla hjälpande knuff de fått och nu lämnas åt sitt öde? Markkonflikter är inget som uppkom igår i Guatemala. Det är en orättvis fördelning som går tillbaka sekler i tiden, ett strukturellt förtryck som inte försvinner i ett handslag eller en affär som lika gärna skulle kunna vara en goodwill-gimick från regeringens sida. Samhället föder folket och La Florida är inte en oas i ett obalanserat och upprivet Guatemala, det är en blomma som växer i fattig jord och med små marginaler att överleva och sprida sina frön. |
Copyright by the author. All rights reserved. |
|
Re: La Florida – En historia bland kaffebuskar och drömmar som möter verkligheten i Guatemala |
by aron
(No verified email address) |
Current rating: 1
10 Aug 2007
|
|
hur stort är detta gods, |
